Pucko!!
Det är inte bara någon gång då och då som man på väg in i affärer får beskåda hundar som sitter fastbundna utanför. Detta upprör mig ganska rejält faktiskt, speciellt om hunden sitter och gnäller, skäller eller rent av ylar.
Jag finner det inte alls lämpligt att binda fast en hund mitt i entrén till en butik i all synnerhet inte en fredageftermiddag när precis alla av stadens innevånare passerar butiken i värsta Stockholmsanda. Ja, Stockholmsanda är då det samma som stressigt utav bara helvete, kanske behöver förtydliga det?
Nåväl, idag när jag skulle inhandla helgens mat så satt där en ynklig liten schäfermix utanför butiken och frös. Vi hade 28 minusgrader vid tidpunkten och jag kan väl tycka att det är ganska elakt att prompt ta med hunden till affären just en sådan dag. Men hundens matte tyckte helt uppenbart annorlunda. När jag kom ut efter ungefär en timmes kryssande mellan hyllorna så satt schäfermixen kvar! Nu hade den dock börjat gny lite och försökte gå fram till varje människa som passerade. Jag tyckte omedelbart synd om hunden och hann bli ganska rejält upprörd innan jag var framme vid bilen. Så när jag råkade se hunden med tillhörande matte komma gående i min riktning så kunde jag helt enkelt inte hålla truten. Jag frågade henne om hon inte tyckte att det var lite väl kallt att lämna hunden fastbunden i över en timme sådär och om hon tyckte att det var smart att blockera vägen för alla som var hundrädda eller av andra anledningar inte kan eller vill komma i kontakt med en hund.
Svaret jag fick var: “Ojdå, det hade jag inte tänkt på.”
Öööh? Okej? Kanske dags att börja tänka efter nu då? Pucko! Det sa jag naturligtvis inte men jag ville bra gärna…
